Idag har jag ätit.

Det känns fan inte bra.

hur äckligt det är och fettet som rör sig på min kropp är det enda jag kan fokusera på.

Även fast jag verkligen försöker att fokusera på annat.

46 kilo. 46 kilo är vad jag väger.

Det känns mycket.

Mamma fortsätter att gömma vågen, men jag hittar den varje gång.

Men hon gömmer den allt mer sällan nu.

Det känns som att hon gett upp. Jag tror att det är det hon har gjort också.

Hon kanske har accepterat detta hat. Hatet mot mig själv.

Denna sjukdomen, som inte vill lämna mig.

Har den utvecklats till två? Eftersom jag helt kontrollerad gör mig själv illa.

Efter att jag svalt ner den där maten. Dem där äckliga kalorierna.

Det kan bli kalabalik för att jag skriver det här. Men jag måste. Och jag vill inte orsaka någon annan samma smärta som jag själv går igenom, med såren i min hals, min mun, mina bihålor och min näsa. Allting river sig upp ur min mage, oavsett hur mycker jag kämpar. Jag vill vara som alla andra, jag skulle ge upp allt, bara för att få vara frisk. Att gå uppför en trappa gör mig andfådd. Nattsömnen är ju helt utesluten.

Att sova är helt omöjligt. Det händer väl att jag lyckas somna och i bästa fall sover jag en hel timme.

Min hud skiftar i lila och mina naglar är ljust blåa. Mina naglar är sköra och går av för ingenting. Mitt hår är strävt och nött.

Jag har odlat läskigt dun över hela kroppen.

I min närhet kan man inte nämna att någon annan är smal utan att jag tar åt mig som att jag är fet. fet. fet. fet.

Det är det enda jag är. Och min pojkvän.

Ja, vad vore jag utan honom?

Död?

Jag vet inte, och jag vill inte ens veta. 

Colgate, Jag vet att jag inte sagt det, men Dem säger att jag har till sommaren om jag fortsätter såhär. Jag jobbar på, men ibland känns det som att det går bakåt.

Är detta en lek från deras sida?

En vadslagning?

Undra hur länge någon har gett mig som max.

Undra hur lite tid jag har, enligt andra.

Jag börjar tro att detta är någon större störning jag råkat ut för. Ena sekunden vet jag att det är fel, andra vet jag att det är rätt. Vad är rätt vetande?

Hur ska jag veta? Hur ska jag veta, när jag inte ens vet vilket håll jorden snurrar åt?

Hur ska jag veta, när jag inte vet om någon älskar mig.

Min kära Colgate gör ju det. Men hur ska jag veta när Han säger det? Jag har fått svårt att lita på killar, efter vissa idioter.

Och det tycks inte vilja gå över. Ibland får jag för mig att Han med stort H bara skämtar med mig. Även fast han försöker övertyga mig om att han absolut inte gör det. Och hur ska någonting någonsin kunna bli som jag en gång ville ha det?Mina drömmar nu är samma drömmar som då. Bara svagare, jag kan inte tänka på framtiden, nu när den är oviss. För fy, vad besviken jag skulle bli, om någonting gick fel.

Jag förstår inte att folk står ut med mig, när jag är såhär.

När jag inte orkar gå, när jag inte orkar se mig själv i spegeln, När jag inte ens orkar springa 15 fram och tillbaka till en soptunna. Men ändå går ut på kvällen och joggar 3km för att bli av med min extra vikt?

Vad är det för fel på mig?

Snälla. jag ber dig, lämna min hjärna ifred. Och lämna min kropp, som har tagit mig 17 år att bygga upp på det viset som alltid varit mitt ideal, ifred. Ända tills nu, och du har förstört allting. Hör du det? DU HAR FÖRSTÖRT ALLTING OCH JAG HATAR DIG!

JÄVLA ANA!

/// pepsodent!