Imorgon drar jag till utlandet.

46.8 väger jag.

Känns okej.

2 veckor.

Byebye bloggen.

Vi ses då!

jag är sjuk.

sitter och kollar på en dokumentär om andra världskriget,

och dem smala, ihjälsvultna kropparna,

är så vackra.

vad är det för fel på mig!?

/p

Jag grät hela natten.

och upp till jobbet.

Grät hela natten igår också,

och upp till jobbet idag.

Det är rutin.

Jag önskar, jag önskar att allting var som förut.

Hur fan blev det såhär?

Jävla idiot jag är.

Jag hatar allting.

Boyie gör min vardag ljusare, men även han kan gå mig på nerverna.

Och inte lite heller.

Det är som att jag är 3år gammal och inte kan göra någonting själv.

Jag får inte ens trycka på knapparna på kassamaskinen utan att han ska lägga sig i.

Jag menar, JAG KAN.

GET OFF MY FUCKING BACK!!!!

och saknar colgate,

så mycket att det gör ont.

/p

man kan inte säga annat än att jag är lost

jag är totalt förstörd just nu och ärligt..

jag e inte å säker på vad..

kanske är de att pep och jag inte pratat på länge...

jobbigt som fan.. men om pep inte vill.. jag tvingar ingen..

eller kanske de att jag grät hela natten..

killen märkte ingenting utan sov bara på bredvid mig..

De va ju för han ja grät..

fattar inte vad han kräver av mig..

å gråter fortfarande pga "hon"

vet inte vrf men tittade om henne idag..

hon ha fan hål i tungan..

de äcklar mig..

hon äcklar mig...

så nu vill jag inte pussa pojken min..

för han kysste ju henne, smekte henne..

jag KLARAR de INTE!!

TÅRNARNA RINNER IGEN OCH JAG GÅR SÖNDER!!!!

håller mig sysselsatt nu när älsklingen inte e här...

lr jag har massa saker att göra då jag ha huset sj..

MASSA MASSA att göra å så e man sjuk på de att man bara sliter sönedr sig sj

Å sen pricken på I:et

ha vari ganska lugn med min kropp den senaste tiden..

men nu kom de som en bomb..

Jag är äcklig, äcklig och fet!

Fan... 55 kg.. DE E INTE OKEJ!

Okej.. gjorde abort för 2 veckor sen idag...

Å nyss börja käka p-piller..

hormoner å skit flödar men ja...

jag tror inte jag klarar detta mer...

ärligt....

jag kan inte få tillbaka de jag en gång hade, det jag tog förgivet..

Ingenting är som jag vill ha de..

Jag å pojken ha inte alls samma relation

inte samma sexliv.. pussas inte lika ofta

ja å pep ha breakat å vars ska man vända sig?

ag vill inte prata med någon med jag vill att folk ska förstå

ne jag skiter i detta..

ska bli som jag va förr..

kall, kall som is!

Då gjorde de inte ont.. då gjorde ingenting ont

varken dumma skämt, bortprioriteringar eller lögner

ingen mer MAT och inge mer känslor!

say hello to the new Colg.!

Undrar om det märks, hur hårt jag fallit den här gången.

Man kan inte älska en människa som jag, det går bara inte.

Kaoset i mitt inre finns det ingen som kan se, och det tackar jag gudarna för.

Den personen som ska värdesätta mig över allting annat, bryr sig inte?

jag orkar inte andas,

men jag orkar inte sluta.

Skrivit detdär förut,

men nu känner jag allt detdär, på samma gång.

vad händer med mig?

(piercat mig nu. gjorde sjukt jävla ont)

/p

Jag förstår inte hur det blev såhär. Sitter i mitt nya rum. (tog över min systers när hon flyttade) Och typ gråter. Skrattar och gråter om vartannat. Det är som att alla känslorna kommer på samma gång. Och boyie vet nu. Berättade i lördags. På fyllan. Aldrig mer alkohol. Jag hatar mitt liv och försöker väl leva något jävla fantasi-liv i hopp om att det andra ska försvinna. I hopp om att det fula, värdelösa i mig ska försvinna. Att om jag bara umgås med rätt personer, syns på rätt fester och gör allting på ett snabbt och smidigt sätt, så kommer allt detdär gamla, äckliga försvinna. Men det gör inte det. Det är som att det etsar sig fast, djupare och djupare för varje dag som passerar förbi. Mitt behov att bli smal, det blir starkare och starkare, men jag ljuger för alla. "Jag har redan ätit", "Jag mår inte så bra", "Det går bättre och bättre". Varför gör jag såhär? Jag förstör för migsjälv och krossar andras förtroende gentemot mig. Jag gräver ner migsjälv djupare i detta, bara för att ana tycker att det känns bra. Okej, jag kanske äter mer, men det innebär ju även att jag spyr mer. Jag vill verkligen vara här. Och så hittar jag inte mina rakblad heller. Jag har jobbat dem senaste dagarna och det tär i min själ. Jag orkar inte. Det kommer snart bli alldeles för mycket för min del. Utlandet närmar sig med stormsteg. Hur ska jag kunna sakta ner? Hur ska jag kunna varva ner och hur i hela friden ska jag våga visa mig i bikini?

Helvete, nu gråter jag också.

Igen.

VARFÖR ÄR DET SÅHÄR!?

OCH VAR I HELA HELVETET ÄR MINA JÄVLA RAKBLAD!?

Jag är så oerhört ledsen och ensam.

Jag orkar verkligen inte mer nu.

/p

Okej,

Utlandet om 3 veckor.

Jag är fet, fetare, fetast.

Nu gäller det.

Förlåt för dålig uppdatering.

Njuter av sommaren så gott jag kan.

Colg.

Det har blivit fel.

Men jag älskar dig.

/pepsodent