Jag kommer inte skriva här något mer.

Vill ni ha mer information, så kommentera.

Tack för mig.

/pepsodent

blä.

jobb med boyie snart

och han går på mina sista nerver

gentemot honom.

hur ska det gå?

/pepsodent

Hur kan du ens ha kvar dem?

HUR FAN KAN DU ENS HA KVAR BILDER PÅ DITT EX!?

Och på hennes BRÖST!

Till råga på allt!

FYFAN!!!!!!

Och hur fan lyckas du med att kalla mig för HENNES namn TVÅ gånger på en jävla  kväll.

Till och med mamma tyckte att det var för mycket.

GUD JAG BLIR SÅ JÄVLA SÅRAD!

Varför stannade jag kvar?

Jag älskar dig.

och du säger att du älskar mig.

Men är det nog?

Är det verkligen anledning till att sitta kvar och ta SKIT!?

För det är det det är, SKIT!

SKIT SKIT SKIT!

Tack Colg, för att du finns för mig.

Nu när jag totalt tappat bort mig i mörket igen.

Jag älskar dig.

Även om jag är dålig på att visa det.

Det kanske känns som att jag lagt dig på hyllan, och bara tar fram dig när jag mår dåligt.

Men så är inte fallet.

Du är den enda som verkligen förstår mig.

Och jag saknar dig.

Så jävla mycket just nu.

Hur  blev det såhär?

Snart börjar min gruppterapi också.

vi är 19st som ska delta.

4st killar och 15st tjejer.

18st är under arton.

Jag är den äldsta i gruppen.

Och jag är den enda med möjlighet att säga nej.

Det är en allvarlig fundering just nu.

För att ångesten kryper runt i kroppen så fort jag tänker på det,

och jag får "rakbladspanik" utav det.

Har typ flyttat in hos boyie nu också.

Fick världens lust att dra härifrån igår.

Pckade alla mina saker och sade åt honom att jag inte orkar mer.

Han sade bara okej.

typ.

Det känns inte som att han är villig att kämpa för mig.

och därför vet inte jag hur angelägen jag är till att stanna kvar.

Jag klarar inte av att säga till honom att jag älskar honom.

Även fast han säger det till mig först.

Det blir som en stor klump i min hals av det och jag blir som spyfärdig av att höra dem orden.

Jag kan inte sluta älta det förgånga och leva i nuet.

Och angående bilderna, så känner jag mig så jävla bedragen.

Jag blir äcklad av det.

Och bilden på hennes bröst är inprintad i mitt huvud.

Det sitter fast.

Så jävla fast.

Jag har tappat matlusten.

Helt.

Ingenting känns gott och jag blir inte ens hungrig.

Men jag äter ändå.

Bara för att jag måste.

Jag vet att jag måste.

Sjukaste jag har varit med om.

Syrran knullar boyies bror och min andra syrra hans bästa vän.

Vad är det frågan om?

I fredags var jag full.

Och bråkade med boyie.

Det var då han kallade mig för hennes namn.

ajg försökte att inte tänka på det på kvällen, men på morgonen när jag hittade bilderna var det omöjligt.

Har gått och grubblat nu i ett dygn.

Vad ska jag göra?

Är han den rätta?

Älskar han fortfarande henne, omedvetet?

Saknar han henne?

Kommer jag sakna honom?

Svaren finns inte.

Ingenstans.

Därför vågar jag inte göra någonting.

Än.

Snälla, jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag är trasig.

Sönder, trasig, och jag känner mig inte längre levande.

Gud, vad enkel döden känns.

/pep

tråkigtttttttttt!

Tvättat och städat.

Nu blir det till att stryka och sedan ska jag väl duscha eller så.

Ska ner till stan också...

Konsekvenserna av det men gör, får man faktiskt vara beredd på att få ta.

/p

Jag förstår inte.

Jag kan för mitt liv inte förstå det.

Gått upp 2 kilo på resan.

48.

Och boyie har tvingat i mig massa mat sedan jag kom hem.

Känns inte bra.

Framförallt när jag inte har tillgång till en jävla våg.

Nu när jag typ bor hos boyie.

Flyttar in här snart.

Känns lite nervöst.

Men känns även bra.

Och mamma säger att hon inte kan ta hand om mig längre, och att jag får göra vad jag vill, då hon inte har rätt att bestämma över mig.

Men att hon finns som stöd om jag behöver.

Det gör jag inte.

Den 24augusti börjar min gruppterapi.

Jag vill inte.

verkligen verkligen inte.

Känns som att jag kommer att fastna i skiten igen då.

Jag orkar som inte kämpa längre, men allting är en kamp.

Antingen kämpar jag för att bli fri, eller så kämpar jag mot en för tidig död.

Det finns inget mellanting.

Och det är olika från dag till dag.

Vad ska man ta sig till när man inte orkar mer?

(Snälla svara på denna fråga, det skulle få mig att må så mycket bättre)

Det känns som att jag inte bryr mig om någonting just nu.

Jag är tillmestadels sur.

Sur, sur, sur.

Men jag försöker dölja det.

Och så röker jag nu igen.

Slutade med rökningen och snusade istället,

men nu röker jag... Igen.

Jävla äckel jag är.

Och så har jag knappt tränat heller.

Det är ännu äckligare.

Måste fanimej få ordning på migsjälv nu.

Tror att det blir en promenad idag.

Om boyie inte stoppar mig.

Vilket vore katastrofalt!

Nu måste jag antingen börja kurera mig med laxo igen för att sluta spy.

Eller så kan jag bara äta mindre.

Så slipper jag detdär jävla laxot.

Fyfan.

Men min mage står helt still iallafall.

Har grymt mkt problem med den.

Ingenting fungerar som det ska.

Och hjärtat.. Skrämmer mig.

Varför ska det vara så jävla svårt att slå regelbundet!?

Jävla hjärthelvete.

HJÄLP MIG NÅGON!

/pep

Imorgon drar jag till utlandet.

46.8 väger jag.

Känns okej.

2 veckor.

Byebye bloggen.

Vi ses då!

jag är sjuk.

sitter och kollar på en dokumentär om andra världskriget,

och dem smala, ihjälsvultna kropparna,

är så vackra.

vad är det för fel på mig!?

/p

Jag grät hela natten.

och upp till jobbet.

Grät hela natten igår också,

och upp till jobbet idag.

Det är rutin.

Jag önskar, jag önskar att allting var som förut.

Hur fan blev det såhär?

Jävla idiot jag är.

Jag hatar allting.

Boyie gör min vardag ljusare, men även han kan gå mig på nerverna.

Och inte lite heller.

Det är som att jag är 3år gammal och inte kan göra någonting själv.

Jag får inte ens trycka på knapparna på kassamaskinen utan att han ska lägga sig i.

Jag menar, JAG KAN.

GET OFF MY FUCKING BACK!!!!

och saknar colgate,

så mycket att det gör ont.

/p