Jag förstår inte.

Jag kan för mitt liv inte förstå det.

Gått upp 2 kilo på resan.

48.

Och boyie har tvingat i mig massa mat sedan jag kom hem.

Känns inte bra.

Framförallt när jag inte har tillgång till en jävla våg.

Nu när jag typ bor hos boyie.

Flyttar in här snart.

Känns lite nervöst.

Men känns även bra.

Och mamma säger att hon inte kan ta hand om mig längre, och att jag får göra vad jag vill, då hon inte har rätt att bestämma över mig.

Men att hon finns som stöd om jag behöver.

Det gör jag inte.

Den 24augusti börjar min gruppterapi.

Jag vill inte.

verkligen verkligen inte.

Känns som att jag kommer att fastna i skiten igen då.

Jag orkar som inte kämpa längre, men allting är en kamp.

Antingen kämpar jag för att bli fri, eller så kämpar jag mot en för tidig död.

Det finns inget mellanting.

Och det är olika från dag till dag.

Vad ska man ta sig till när man inte orkar mer?

(Snälla svara på denna fråga, det skulle få mig att må så mycket bättre)

Det känns som att jag inte bryr mig om någonting just nu.

Jag är tillmestadels sur.

Sur, sur, sur.

Men jag försöker dölja det.

Och så röker jag nu igen.

Slutade med rökningen och snusade istället,

men nu röker jag... Igen.

Jävla äckel jag är.

Och så har jag knappt tränat heller.

Det är ännu äckligare.

Måste fanimej få ordning på migsjälv nu.

Tror att det blir en promenad idag.

Om boyie inte stoppar mig.

Vilket vore katastrofalt!

Nu måste jag antingen börja kurera mig med laxo igen för att sluta spy.

Eller så kan jag bara äta mindre.

Så slipper jag detdär jävla laxot.

Fyfan.

Men min mage står helt still iallafall.

Har grymt mkt problem med den.

Ingenting fungerar som det ska.

Och hjärtat.. Skrämmer mig.

Varför ska det vara så jävla svårt att slå regelbundet!?

Jävla hjärthelvete.

HJÄLP MIG NÅGON!

/pep