Även jag gör fel...

jag tänker fel..

Jag struntar i att äta för att kanske bli smalare..

Ifall jag inte äter blir jag säkert smal.. de e vad min hjärna tänker...

Men jag VET att de inte fungerar så...

Jag VET att de e vatten som först försvinner så att hoppa a glädje för att tre kg e borta e bara korkat!

Jag VET att jag måste äta, sen träna för att bli mer "fit"

Jag VET att ifall jag inte äter orkar inte kroppen med. Å man kan bli allvarligt sjuk (inte bara gällande ätstöringar)

Jag VET att ifall jag svälter mig själv och sedan äter något litet håller kroppen fast vid det som om det gäller livet... vilket det gör!

Jag VET att de e FEL! Men kan ändå inte le nöjt då man vaknar på morgonen och höftbenen sticker ut.. magen ligger under revbenen och magen är PLATT å FIN är man ställer sig upp.. Mina "love handles" blir mindre och får även för mig efter några dagar av svält att mina ben blir smalare...

jag svälter inte mig sj just nu.. jag äter faktisk!

Men tankarna på att jag är äcklig och fet finns här.. å att se mig sj i spegeln får mig gråtfärdig.. Såg en dag att vikten gått upp till 53.. trodde jag skulle dö!

Nu e den nere i 51 igen tror jag...

Men mår dåligt över det.. Å de börjar synas.. folk börjar fatta att jag tycker jag e tjock..

Folk tycker jag e dum i huve som vill bli smalare.. en tjej på nästan 1.70 och väger 51-52 kg..

Vill bli 46 kg igen... jag VILL! Jag SKA!!!

Jag VET.. men väljer att vända bort huvudet. Jag beter mig som ett jävla småbarn som inte vill inse att den gjort fel!

Vart är mamma och rättar mig? Vart är den personen som ska hjälpa mig in på rätt väg?

Vet inte vad jag gör...

// Colgate