ALLTSÅ DET HÄR GÅR INTE!

JAG MÅSTE HA EN BALLERINA KLADDKAKA!!!

/pepsodent

från 52.8 till 49.8 på typ fyra dagar.

Vattenvikt.

Jag vet.

Men det är sjukt skönt att vara under 50 strecket igen.

Har hittat ny favoritlåt (THINSPO-MUSIKVIDEO)

Lady GaGa & Beyoncé - Telephone

Alltså, den är helt sjukt underbar

Och Lady GaGa i den musikvideon - IDOL!

Okej,

Jag har klarat mig bra dem senaste dagarna.

Ätit fil med kanel (eller snarare tvärtom) varje dag till frukost och citronvatten i MÄNGDER!

Jag har som sagt gått ner.

MEN!

Jag har cravings.

På en enda sak.

Ballerina kladdkaka.

Jag Tänker hela tiden på hur mycket kcal det är i dem.

67kcal per kaka.

Då blir jag skrämd.

Men det är som någon skräckblandad förtjusning.

Jag känner att jag bara MÅSTE ha en!

MÅSTE MÅSTE MÅSTE!

HEEELP ME!

Hur fasen ska jag lyckas hålla mig borta?

Tränar på crosstrainer och springer varje dag.

Ashärligt.

Känner mig så FRI!

:D

//Pepsodent

Springa, springa, springa.

Laxering, laxering, laxering.

Tillbaka på ruta ett.

Det sög ju.

Varför är jag så dålig?

Är det fettet som gör mig dålig?

Eller vad handlar detta om?

Varför kan jag inte bara få vara lycklig?

Precis som Boyie?

Han är så nöjd med sitt liv.

Han är så nöjd med att bara vara sig.

Jag förstår att det är folk som är nöjda.

Jag skulle kunna döda bara för att få vara lycklig själv,

även om så bara för en dag.

Var min första löptur, igår, för tidig?

Var det för tidigt att börja springa?

Jag tror det.

Jag tror det.

Det är nog därför jag sitter här med 7 laxotbl i min kropp,

och löparskorna på fötterna.

Ska ut och springa igen nu.

Sedan ikväll.

Ingen vet att jag sprungit idag på dagen då.

Då kan jag springa 2 ggr.

Och så kan jag ta en promenad.

Det blir nog toppen.

Ingen mat idag.

Bara middag.

Och det får inte bli mycket.

Nej, nu ska jag ut och bränna.

Bränna, bränna, bränna.

// Pepsodent.

Jag vill INTE...

Jag bör INTE...

Jag ska INTE...

Men ändå kan jag inte sluta äta helt...

Jag vill verkligen INTE ha mer!

Ta bort det från mig!

Få mig att sluta!

Mat = Onödigt!

Vill inte ha mer!

Vet inte hur ja ska kunna sluta äta

när mina föräldrar inte vet hur det är...

Dem tror jag äter som jag ska...

Dem tror jag är nöjd...

Jag SKA gå ned i vikt!

46 kilo!

jag ska gå ned dem 4 kg som fattas!!!

---

Kan inte fatta att du faktiskt gång på gång väljer bort mig...

Att du säger att du vill va med mig men sen slutar höra av dig.

Leker du med mig?

JAg älskar dig.. och du... leker med det?

Du lovar men håller inget...

Du prioriterar annat.. ANDRA framför mig..

som om jag är värd.. nada!

är kanske det...

Vad vet jag..

allt jag vet att fettet ska bort!

/Colgate

btw...

när man är nöjd.. har man förlorat kampet till perfektion!

Laxering, laxering, laxering.

Spyor, spyor, spyor.

/p

Vet inte vad som händer..

Mat samvetet har kommit tillbaka

och allt jag vill göra numera är att strunta i att äta.

Har gått upp till 50 kg igen..

Känner mig äcklig...

känner inte den där tillfredsställade känslan varje morgon att magen är insjunken under revbenen och höftbenen sticker upp tillräckligt för att ta ett fast tag om dem med handen.

Vill ha tillbaka den känslan... Vill ha smalare lår... smalare mage... rumpa.. midja... Vill bli kallad smal igen...

Vet inte vad som hänt med mig sen nian.. om jag bara kunde göra om allt från början...

Skulle aldrig brytit mina mönster utan bara ätit mindre... Hade blivit ännu smalare.. finare då...

Bara för en vecka sen skulle jag ge allt i världen för att kunna äta en cheesburgare... Nu skulle jag göra allt bara för att kunna ta bort allt fett från min kropp...

Jag äcklas av mig själv... vart jag än tittar hittar jag fett på min kropp... till och med mina armar har fett på sig... TA BORT DET!!!

DET SKA BORT BORT BORT!!!!

Varför äter  jag ens?

Ingenting smakar någonting ändå..

jag äter för jag måste...

å för att jag har tråkigt...

LIVSFARLIGT!!!

Nu är det slut med detta!!!

Fuck the food!!!

vet dock att jag inte kommer lyckas med det...

Vet inte vad som kommer hända med mig...

FÖRLÅT PEPSODENT!!!

Älskar dig över allt!

Å vill inte lägga mer problem på dig!

Du har det 1000 ggr jobbigare än mig

så vad har jag att gnälla på?

Du är fast i en sjukdom som vill ta över dig.

Finns vid din sida!

Jag e störd!

// Colgate

MITT LIV SUGER OCH JAG HAR FÅTT NOG!!!!!!

 

 

JÄVLA BOYIE.

ÄR INTE MITT FUCKING PROBLEM ATT DU STÄLLER IN DINA JÄVLA PLANER FÖR MIN SKULL!?
JAG BER DIG INTE DIREKT ATT GÖRA DET!

OCH VARFÖR I HELA HELVETET BLIR DU SUR PÅ MIG FÖR!?

 

JAG HAR INTE ENS GJORT NÅGOT!!!

 

 

SKAFFA NÅGON JÄVLA BRUD SOM ACCEPTERAR DET!
FÖR DET GÖR NÄMLIGEN INTE JAG.

EFTER SOM DU VERKAR HA FUCKING MISSAT DET!!!!

//pepsodent

Jag vet ingenting längre,

Jag är vaken dygnet runt, men dagarna smälter ihop ändå.

Allting som en gång varit trevligt,

känns åt helvete.

Jag förstår inte varför jag är kvar på jorden.

Jag är en hamster i ett ekorrhjul, jag har tappat fästet men hjulet fortsätter snurra.

Jag rullar omkring i hjulet, försöker ta mig upp, men det är omöjligt när hjulet vägrar stanna.

Jag vägrar inse att jag mår bra när vågen står på 50.

Jag vill bli smal.

När jag är tunn som luft är jag nästan perfekt.

Jag vill, vill, vill.

Jag kämpar.

Men det är inte så lätt när allt jag ser är mörker, men jag vill inte se det,

så jag blundar.

men då är det ju också mörkt, och jag kan inte ens se min väg.

Jag blundar, för att undvika all panikångest.

För att undvika att leva.

Jag har ingen lust att göra någonting överhuvudtaget.

Alla kämpar för att jag ska bli "bättre" som dem säger.

Men det är ingenting jag vill ska hända.

Jag vet att det är min treåring till hjärna som skriker "NEJ! JAG VILL INTEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!
"

Jag vet att det låter sjukt.

Men ingenting är roligt längre.

Verkligen ingenting.

Boyie kan få mitt hjärta att sjunga.

Men det är inte roligt.

Jag gömmer mig så gott det går.

Är älskad. Men på fel sätt.

Ni älskar mig för den ni vill att jag ska vara, inte den jag är.

Förlåt colgate.

Jag saknar dig.

Verkligen verkligen saknar.

Men jag ser inte fram emot någonting.

Jag vet inte ens om jag vill se fram emot någonting.

Jag älskar verkligen dig, mest av allt!!!

Du är allting jag ser, marken jag går på och luften jag andas.

Men jag ler inte längre.

Mina läppar kan le,

men i mina ögon sitter smärtan kvar.

En smärta ingen kan ta ifrån mig.

"Tänk så mycket i livet du inte har sett än"

Jag har tänkt på det.

Men finner ingen mening med att uppleva det som ett tomt skal.

Min oskuld kommer jag aldrig att få tillbaka från honom.

Den smärtan han har orsakat mig, både fysiskt och psykiskt.

Rakbladen.

Han har fått mig att försöka ta mitt liv.

upprepade gånger.

Tiden på psyket.

Känslan av den absoluta tomheten när jag äntligen var fri.

Jag kunde inte känna någonting.

Inte ens sommarsolen på mina bleka armar.

Inte vattnet som smekte mina ben.

Tomhet.

Absolut jävla tomhet.

Misshandel, slag, fallande, misslyckanden.

Rakblad.

Alkohol.

Alkohol i massiva mängder, blev min vän.

Jag söp mig redlös varje helg.

Cigaretterna.

Beroendet. Första blosset i 4an är någonting jag aldrig glömmer, även fast jag gärna skulle.

Mobbad, retad, utfryst.

Desperata försök att passa in.

I åttan/nian lyckades jag ganska bra.

Viktminskning.

Jag tyckte att jag var vacker.

Gymnasiet.

För första gången i mitt liv passade jag in.

Jag visste inte hur jag skulle bete mig.

Jag var ett svin.

Mera alkohol.

Varje helg fortfarande men i större mängd.

Cigaretter, brännmärken.

Rakblad.

Bråken med min mamma.

Att känna sig så oälskad.

"Åh, jag hatar dig"

Den sved.

Flytten.

Kompisarna, alla slagsmål.

Känslan att av hennes hår mellan mina fingrar kommer aldrig att försvinna.

Ljudet när hennes ansikte mötte asfalten.

Hatet. Gud vad jag hatade.

Otrohet.

Svin.

Gravid?

Nej, jag klarade mig.

Fortsatte i förhållandet.

Det tog slut.

Tillsammans igen.

Gravid?

Ja.

Vad gör man?

Abort.

Mord.

Mörker.

Viktminskning.

Anorexia Nervosa

Rakblad.

Bulimia Nervosa

Våldtäkter, upprepade gånger.

Rättegång.

Förnekelse.

"Ingen kommer någonsin att tro på mig"

Det är det som har gjort mig till vem eller vad jag är idag.

Jag vill inte leva längre.

Jag har tappat min glöd.

Snälla, tvinga mig inte att gå vidare.

Släpp mig fri från detta helvete.

Alla har det jobbigt, det vet jag också.

Men det borde finnas någonslags gräns för vad som är okej för en person att genomlida ensam.

För det är det jag varit 16 år av mitt liv.

Ensam.

Ensam, Övergiven och äckligt jävla värdelös.

Och nu är jag tillbaka där.

Släpp mig fri!

// Pepsodent.