ja vad ska man säga?!

Vi små bråkar tydligen...

lr vi pratar inte med varran!

Men undra vrf?

Du fattar inte att jag kanske e upptagen..

å tydligen så gäller ALLTID de du säger

Du får sprida din galla överallt

å sry, men du e så sjukt dålig i orden!

Du sårar mig verkligen! Jag är tydligen inget värt för dig

jo du säger de..men att visa de... de gö du INTE

Allt bara kraschar!

känns som de nu..

nog mest jag som kraschar...

men de ha blivi sämre...

jag gick ut med hunden..

efter att ha lagat 2 middagar och

städat köket...

Du va framför tv'n och sen gick du vist å duscha då¨

jag gick till vårat rum...

Kul du skiter i mig...

Å sen när man kommer in med hunden..

tar du fort dina saker..

går utan ett ljud, utan att titta på mig...

jag frågar vars du ska...

Å du säger "ska åka, kommer snart"

hoppar in i bilen utan något mer..

inte ens en blick...

fyfan...

mat.. mat.. mat...

Väger mer än någonsin.. 58?

Vågen var mysko.. jätte mysko!!

men mycket är det.. nästan 1.70

fan va fet jag är!!!

Nu ska jag kämpa!

Om de så gällde mitt liv!

vilket det gör!

Fuck this aND FUCK YOU!

Behöver min pepsodent...

Love you!

Vill dö...

// Colgate

har drömt mardrömmar nu 2 nätter irad.

inatt var det någon som snodde mina pengar.

och då började jag tröstäta, och jag åt och åt och åt.

jag blev fet, och sedan vaknar jag och inser, jag är sådär fet.

fick panikångest och nu ligger jag här, och har bestämt mig för att sluta äta, träna mer och gå ner i vikt.

har slarvat så mycket dem senaste dagarna,

men skärpning ska det bli.

nu är jag 18 år också.

fyllde igår.

så idag ska jag dra och köpa cigg för första gången som 18-åring.

känns spännande..

visst gör det?

woohoo!

-.-'

helvete så fet jag är.

/pep

Har ångest varje natt

gråter hela tiden

men när rörelsen kommit igång..

kan jag inte stoppa mig sj från att äta

äta middag med pojkvännen & hans familj

tar mindre portioner.. men de känns som jag äter allt

äckligt

jag är äcklig

fet fet fet!

Ta bort det!

Pojkvännen vill hjälpa mig, men han kan inte :/

jag vill bara sluta äta

men kroppen vill hålla mig fet

hatar mig sj

hur kan någon älska de fettberg jag är

känner mig som ett vandrande skämt

det är så äckligt att ha fett på kroppen!

Att se de, känna det!

Vill ta en kniv, globalkniven i köket..

Skära bort de fett som plågar mig!

tar sönder mig!

Vet inte hur länge jag klarar detta

//colgate 

angående boyie.

det är ju faktiskt så att jag inte hatar HONOM.

utan det är bara en sköld för att jag hatar migsjälv.

det är som att jag försöker skydda migsjälv bakom honom,

och därför ger han skulden.

jag hatade migsjälv för att han inte ville umgås,

för att jag är för äcklig och för ful,

enligt vad jag tror,

för att jag är så inihelvetets jävla jobbig.

jag tar det personligt varje gång han väljer att inte umgås med mig,

när jag frågar.

ibland frågar jag på skämt,

men tar ändå åt mig som att det vore en verklig fråga.

jag älskar honom så jävla mycket att det gör ont.

det känns som att jag bara älskar honom,

och han typ,

bryr sig inte.

"åh, grattis pep, nu gråter du som vanligt. du är så jävla patetisk. hör du det? det är du själv som har skapat denna situation, så vafan lipar du för?"

jag vet som inte riktigt längre vad jag ska göra.

jag orkar inte andas,

men jag orkar inte sluta.

jag älskar honom.

/pep

Min lillebror gick ut nian idag och satt i kyrkan och fulade sig och sjöng låten holy diver, fyfan så kul de var.

Boyie ville inte träffa mig ikväll. Och han drog upp min 18års dag som jag har sådan fruktansvärd ångest över. Skämtar om den, säger att det ska bli så jävla roligt, när han vet hur mycket jag hatar tanken på det. Det är bara 2 dagar kvar. Det boyie inte vet är att jag inte vill träffa honom då. Inte på söndag, måndag, tisdag, eller resten av veckan. Det var som bara ikväll jag ville. Men jag bryr mig inte. Jag hatar honom.

Jag har ångest över ett litet sms också. Jag vill skicka det, men vet inte om jag vågar. Jag tror jag väntar tills imorgon.

Jag är så jävla fet, det är säkert därför han inte vill träffas, boyie alltså. Om jag blir smal så kommer han att älska mig mer. Jag vill att han ska älska mig och kräla efter mina fötter, och bara låta mig få känna mig älskad. Men han gör inte det.

Nej, nu ska jag försöka få lite sömn även fast min mage är den fetaste i hela jävla världen. Gnatt

/pepsodent

blä på äckliga mig.

så jävla äcklig.

har ätit tårta, paj, bulle OCH tårta idag.

nu blir det laxo.

typ 50 droppar.

fyhelvete.

vattenvikt,

jag vet,

men det får mig att må bättre.

/pep

ligger i solen, vill bli brun.

Det blåser så kallt.

men jag ligger kvar.

/p

Och än en gång har jag lämnat mitt hjärta i dina händer för att se det krossas, liksom alla gånger förut. Varför gör jag så, när jag ändå redan vet att det inte blir bättre? Jag vet ju att du kommer fortsätta precis som du gör om jag inte sätter ned foten. Jag har pratat med dig, men det blir fan inte bättre. Jag vet att jag är känslig, men vafan tror du? Jag håller på att bli "botad" från någonting som inte bara har varit en del av mitt liv, utan faktiskt ett bra tag nu, VARIT mitt liv. Tror du att det är så jävla lätt att släppa det, och bara börja om? Nej, man måste lappa över bit för bit, och försöka ta sig ur bitvis samtidigt som man fyller ut den tomheten med någonting annat. Men just nu sitter jag fast. Jag försöker ändra mina mönster och försöker lappa över med någonting annat, som kan få mig att låta bli, men likförbannat så hittar jag en anledning till att inte göra det jag ursprungligen hade tänkt.

Har hetsat 3ggr idag, har spytt lika många. Mår så dåligt. Jag mår så jävla dåligt just nu, jag är så ensam att hjärtat skriker. Att paniken och ångesten samlas i mitt bröst och trycker. Trycker som aldrig förr. Förut kunde jag träna bort det, men nu kan jag inte det heller. Jag vet inte vad som händer, men jag har tappat ALL kontroll. Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till, men jag kommer inte klara av denhär natten om den måste spenderas ensam, igen. Varför är det såhär? Varför måste jag, som brukade tycka illa om mänsklig närhet, HA den? JAg har så många frågor men jag får INGA svar. Jag vet inte längre vad som är upp, ner, ut eller in! Jag orkar inte mer nu! Jag förstår faktiskt inte varför. Jag vill bara inte leva men jag vill inte dö. Eller vänta nu. Jag vill faktiskt dö just nu. Då skulle ingen längre klaga, igen skulle kunna säga åt mig att jag har gjort någonting fel. Ingen skulle någonsin igen kunna säga åt mig vad jag borde göra. Men jag undrar vad som händer när jag dör. Hur ska jag kunna veta, och hur ska jag kunna välja om jag är villig att ge upp det jag har nu, för det som komma skall, som jag inte ens vet vad det är? Vill jag ge upp boyie, colgate och min släkt, för någonting okänt. Jag kanske skulle träffa dem igen, i vad som än händer sen, men tänk om jag aldrig mer skulle träffa dem. Aldrig mer i denna oändliga evighet?

Idag var jag in på apoteket och skulle köpa en tubväv som jag måste ha som handledsskydd, men tro på fan att jag failar och skaffar mig laxeringsmedel igen. 2 sorter denhärgången. 1 i tablettform och den andra i droppform. Och har knarkat det ikväll. 3tbl och 30droppar. Jag vet någon som kommer ha ont sen. Varför i hela helvetet väljer jag denhär vägen? Varför faller jag bara tillbaka och driver migsjälv djupare ner i skiten?  

If this is life, I don't want to be in it.

/p