Direktlänk till inlägg 4 maj 2010
okej
Jag fattar inte,
Igår snackade dem jättejättemycket om att det var viktigt att jag var ärlig mot dem på UH.
Jag ljög ju inte lite.
Typ
"Hur ofta spyr du?"
"Eh, ja, En gång i veckan kanske"
"Fel svar"
"Minst 3"
"Det var bättre"
SHIT!
DEM VET ALLT OM MIG.
Även fast jag aldrig berättat något.
"ÄS är ganska lätt att få, men för dem som inte har genen släpper det ganska snabbt"
"Vad sade du? Genen?"
"Ja, det är kliniskt bevisat att en gen är uppsåtet till sjukdomen, men det är lättare att få en tillfällig nedstämdhet."
"Nu fattar jag ingenting"
"Man kan få en tillfällig 'släng' av ÄS"
"Och det har jag?"
"Dessvärre inte"
"Men varför tar du upp det?"
"För att Anorexi som övergår till bulimi är bland dem svåraste att upptäcka, och även svårare att behandla. Det kommer att bli väldigt jobbigt för dig att kämpa mot dina 'demoner' inom den närmsta framtiden"
"Alltså, hur menar du nu?"
"Din sommar kommer bli riktigt tung. Vi skulle helst se att du inte jobbar eller så under sommaren, då du är så psykiskt påfrestad och därför påverkas väldigt väldigt lätt av stress."
"Så du säger alltså att jag inte borde praktisera heller?"
"Precis"
"Men jag måste ha ett betyg i det ämnet"
"Det finns väl andra lov du kan fixa det på? Det här måste bli DIN sommar, pep. Du måste satsa alla dina krafter på att bli bättre. Du kommer inte bli frisk under sommaren, men det är nu du ska lägga grunden, och frågan är om du vill ha en skakig grund, eller en fast och stabil grund"
Gubbjävel.
Han ska fan inte tro att han bara kan säga någonting i den stilen och komma undan med det.
"Du kan berätta det själv, eller så kan vi skicka hem ett brev"
"Måste mamma veta? Jag tänkte, om jag inte skulle vilja det"
"Nej, självklart inte, men det skulle underlätta"
"aha"
Jag förstår inte riktigt poängen, det enda jag vet är att det inte är bra.
Jag är hellre Anorektisk än bulimisk.
Hej jag heter Pep, och jag är Bulimiker.
"Har du pojkvän?"
"Va?"
"Har du pojkvän?"
"Ja"
"Hur länge har ni varit tillsammans?"
"4 månader"
"Känns det som ett stadigt förhållande?"
"Ja"
"Vet han om att du har problem med maten?"
"Ja"
"Vet han om att du spyr så ofta som du gör?"
"Nej"
"Hur ofta tror du han vet att du spyr?"
"1gg på tre veckor ungefär"
"Ska du berätta för honom?"
"Nej"
"Hur ska erat förhållande fungera om ni inte är ärliga och öppna mot varandra?"
"Jag vet inte"
"Va?"
"JAG VET INTE, SADE JAG!"
Och kärringen innan jag träffade Gubben var ännu värre
"Det är en PSYKISK störning"
"Eftersom att det är en PSYKISK sjukdom är den svårare att behandla än en fyskisk sjukdom"
Hon verkligen TRYCKTE upp det i ansiktet på mig att jag var psykiskt sjuk och psykiskt störd, fyfan. Jag vill aldrig mer tillbaka dit.
Men jag måste.
Måste bli av med Bulimin.
Får inte vara bulimiker.
Det är äckligt, fult och orent.
"Mother, you better put a lock on that fridge"
Alltså, jag har jävligt svårt att smälta att jag är Pepsodent, 17 år gammal och bulimiker. Det är ju nu jag ska leva livet och bara vara jag. Men det går jag tydligen inte med på. Nej, då ska jag ha någon fjantig jävla gen som ska förstöra allting. ALLTING ÄR FUCKING FÖRSTÖRT!!!
/pep.
Jag kommer inte skriva här något mer. Vill ni ha mer information, så kommentera. Tack för mig. /pepsodent ...
blä. jobb med boyie snart och han går på mina sista nerver gentemot honom. hur ska det gå? /pepsodent ...
Hur kan du ens ha kvar dem? HUR FAN KAN DU ENS HA KVAR BILDER PÅ DITT EX!? Och på hennes BRÖST! Till råga på allt! FYFAN!!!!!! Och hur fan lyckas du med att kalla mig för HENNES namn TVÅ gånger på en jävla kväll. Till och med mamma t...
tråkigtttttttttt! Tvättat och städat. Nu blir det till att stryka och sedan ska jag väl duscha eller så. Ska ner till stan också... Konsekvenserna av det men gör, får man faktiskt vara beredd på att få ta. /p ...
Jag förstår inte. Jag kan för mitt liv inte förstå det. Gått upp 2 kilo på resan. 48. Och boyie har tvingat i mig massa mat sedan jag kom hem. Känns inte bra. Framförallt när jag inte har tillgång till en jävla våg. Nu när jag typ bor h...