Sitter just nu i min säng och har ångest. Ångest över hetsen. Ångest över att jag spytt. Min hjärta slår, on and on, även fast jag så gärna skulle se att det slutade. Kommentarer som har varit helt onödiga. Men som tur är har jag inte haft skola idag, och är ledig imorgon också. Skönt. Jävligt skönt.

Jag kan känna mig okej, och känna mig så stark. Men bara en liten stund efter det så sitter jag där och trycker ner äcklet i min mage, utan att så mycket som känna smaken av det, eller ens tugga ordentligt. Och utan att jag vet ordet av så står jag böjd över toastolen och spyr. Stoppar fingrar eller det som är närmast inpå ner i halsen, så långt det går, och bara låter det komma.

Och nu, stunden efter, så kryper ångesten i kroppen, och trycker över mina lungor. Trycker så att jag inte kan fylla min bröstkorg med luft. Kaoset i mitt inre finns det ingen som kan se, och det tackar jag gudarna för.

Jag är livrädd för att leva och dödsrädd för att dö.

/pep

bråkade med boyie idag.

nu är det fan dags.

verkligen.

ringde mamma och bad henne hämta mig.

trodde fan aldrig att jag skulle vända mig till henne i en situation som denna.

hatar boyies metoder just nu.

/p