Du är ett äckel, pepsodent. Du är sjukligt fet. Du är fet, ful, äcklig och värdelös. Ingen vill ha dig. Hör du det? HÖR DU DET!? ... SVARA!!

Ja, jag hör dig. Jag hör dig, ana. Jag hör dig ana och vet att du har rätt. Men vad mer begär du av mig? Jag har spytt tills jag inte längre kunde andas, och jag har tränat som en häst. Jag måste få vila.

Vila!? pfft! Vila gör dig fet, pepsodent. Visste du inte det!? Vill du inte vara perfekt?

Jo, det är klart att jag vill vara perfekt.

Dåså, släng bort dendär knäckemackan, drick en halvliter vatten och ta en promenad.

Men, ana, jag behöver ..

Här behövs ingenting. Du är fet pepsodent, använd dina fettreserver. Släng bort dendär nu.

Men ana...

INGA MEN!

Jaja, jag SKA gå. *slänger bort mackan och går mot hallen*

Jag känner mig som två olika personer.

Det gör ont.

Ondare än någonsin.

Drar mig mot jobbet nu, med en cigg i munnen.

Förlåt colgate

/pepsodent