Faller,

Äter,

Spyr,

Äter,

Spyr,

Spyr,

Spyr,

Spyr.

Jag spyr även fast det inte finns någonting att längre spy upp. Det är svårt att andas då ångesten trycker in min bröstkorg så hårt att jag bara kippar efter luft.

Undraom jag skulle bli lyckligare om jag bara slutade kippa och lät livet efter detta ta hand om mig. Varför kan jag inte bara få somna? Somna och aldrig mer vakna. Jag sitter bredvid toastolen med datorn i knät och förstår inte varför jag inte går ner i vikt. Men det är inte Ana sen med att meddela. "Du äter, pep. Du är ett jävla äckel som äter! Fattar du absolut ingenting!?" Jag gråter. Gråter, gråter, gråter, och tårarna tar aldrig slut. Varför ska detta vara så förbannat svårt?

Nätterna.

Nätterna är en riktigt plåga. Sömnen som knappt anländer, för med sig en massa mardrömmar och skrämmer vettet ur mig. jag kryper upp mot väggen och försöker andas. Jag vågar inte sova, rädd att drömmen ska slå in, så sitter jag där i sängen och gråter istället. Magen vrider till av hunger och skriker efter mat. Men den får den inte. Halsen svider och tänderna ilar. Dem mörka ringarna runt ögonen växer och jag undrar om det märks. Undrar om det märks, hur hårt jag fallit den här gången.

Skolan som jag går på förstör allting. Den stressar upp mig, och då väljer jag att äta. Äta och spy. Sedan vill jag bara dö. Varför gjorde jag så? Ana hatar mig, och Mia älskar mig. Det känner jag på mig. Ana bara berättar för mig hur mycket hon äcklas av mig, och Mia välkomnar mig med en omfamning. Tar hållplatser extra långt bort, för att jag ska få gå så långt som möjligt. Ibland med en cigg i munnen, ibland springer jag, och väntar en kvart extra, som jag tränar lite på. Om ingen annan väntar på bussen där vill säga. Jag skäms. Jag skäms över mina vanor, men måste pressa in träningen någonstans, då jag har bekvakning alla övriga stunder. Jag får egentligen inte träna alls. På måndag är det brännbollsdag på skolan, och jag är nog den enda som inte får spela. Det känns väl toppen? Inte.

Imorgon måste jag verkligen skärpa mig med maten. Får inte äta så jävla mycket. Kommer ta en nutrilett till lunch och skylla på att jag känner att det är en dålig dag för att äta. hoppas bara att mamma accepterar det. För det är ju faktiskt sommar nu, och jag fyller år snart. Jag som hade lovat migsjälv att ligga UNDER 47.0 innan min födelsedag, men det är väl inte helt omöjligt än.

Boyie. Har bråkat mycket med honom på senaste tiden. Jag klarar inte av att göra slut. Jag älskar honom för mycket. Är det rättvist mot honom att han ska behöva ta all skit för att jag mår dåligt? Är det hälsosamt att han är en av dem två personer jag faktiskt har? Varför mår jag så dåligt av att han säger hur mycket han älskar min kropp, och hur underbar jag är? Varför blir jag så äcklad av migsjälv när han tycker om mitt utseende? Varför blir jag så äcklad av migsjälv när vi har sex? Varför kan jag ångra mig precis när det händer, och varför står jag ut med att göra  någonting som får mig att känna mig så oerhört obekväm? Jag antar att jag bara älskar honom, och innerst inne vet vad som krävs för att behålla honom. Därför slutar jag inte, därför ger jag inte upp, därför låter jag inte ångesten ta över mig. Ibland undrar jag hur mitt liv varit om jag inte träffat honom. Hade det varit bättre för mig? Kanske inte. Men det hade garanterat varit bättre för honom.

"Du hjälper aldrig till." "Varför är det bara jag som tvättar, städar och lagar mat?"

Jadu mamma, det är för att du lever i en fantasivärld där du gör allting själv, för i det verkliga livet är det nästan bara jag som städar, och nästan alltid jag som lagar mat. Jag hjälper till så jävla mycket, men allting jag gör tycks inte räcka till. Jag räcker helt enkelt inte till. Jag är för fet för att någonting ska räknas. Ingenting som jag säger räknas heller. Ingenting som bevisar min existens är tillräckligt. JAG RÄCKER INTE! JAG ÄR VÄRDELÖS! VÄRDELÖS! VÄRDELÖS!!

"Du är FET, FUL och ÄCKLIG, pepsodent!"

Hur mycket jag än kämpar kan jag inte känna mig älskad. Det går inte. Jag är äcklig. Ful äcklig och dålig. Man kan inte älska en människa som jag, det går bara inte.

/äckelpep

ORKAR INTE DETTA!

Du fattar INGENTING å du lägger bara på mer å mer skit!

självklart mår jag dåligt just nu!

Å vadå.. "behöver du verkligen det? Va e det för tecken?"

Nej men självklart vill jag bara ha ett test för att irritera dig!!

Ska jag redovisa för att jag vill kolla ELLER!!!?!?!?!?

Du fattar fan INGENTING! Å NEJ det är INTE du som får de jobbiga!!!

DUMJÄVEL!!

Sen att LAppi kommer upp i mina tankar lättar ingenting!

BAra för att han sma.. å de han sa fastande!

Helvete..

han e iaf borttagen igen!

Å föräldrarna bara skriker!

vad jag än gör e fel!

Å jag e  tydligen för lat å gör ingenting!

nejdå.. att vara den som tar ut hundarna, ger dem mat, leker med dem,

lagar er middag, städar efter ER och tar hand om huset e ju INGENTING!

Bara för att ni jobbar? men och?! de ska ja å göra snart, å jag har jobbat som ett svin med skolan! Så kom inte å säg att JAG är lat!

Ställ er på vågen själva så ser ni vem som väger mindre än er!

Rör på mig såå mkt mer å gör mer än ni orkar! Jävla idioter!!!

Jag är INTE eran slav! jag är eran Dotter, dumt nog!

Så sluta använd mig som eran slav! e de ngt fel ed att jag faktiskt vill ha

ett sommarlov eller?!?!?!?

Gick vilse ute idag.. 2,5 timmes promenad typ..

å e tydligen lat..

Å så var jag så dum som gick vilse.. då jag inte hann hem för

att göra ERA sysslor!

Vill härifrån!

Men vet inte vars jag ska vända mig..

Springer runt runt runt i mörkret å söker en lösning!

Det går inte.. kvävs långsamt..

vill ha ngn att vända mig till.. någon som kan förklara å säga hur dumma mina föräldrar e,

hur korkad min pojkvän e å att jag faktiskt duger som jag är...

Men vem ljuger jag för?

JAg duger inte..

jag e för Fet FET FET!!!!

Räcker inte till... borde orka mee...

göra mer saker!

Å vadå magkatarr? sånt händer inte mig!

Jag gör ju enligt er INGENTING så hur fan får ni för er att jag kan ha

"stress-mage"

jag duger inte.. tydligen...

känns som ett samtal till de förflutna närmar sig..

MEn det får inte hända!'

Dem klagar även på att jag inte ätit.. jadu.. de e inte direkt så att dem kommer få se mig äta ngt mer heller!

//colgate