angående boyie.

det är ju faktiskt så att jag inte hatar HONOM.

utan det är bara en sköld för att jag hatar migsjälv.

det är som att jag försöker skydda migsjälv bakom honom,

och därför ger han skulden.

jag hatade migsjälv för att han inte ville umgås,

för att jag är för äcklig och för ful,

enligt vad jag tror,

för att jag är så inihelvetets jävla jobbig.

jag tar det personligt varje gång han väljer att inte umgås med mig,

när jag frågar.

ibland frågar jag på skämt,

men tar ändå åt mig som att det vore en verklig fråga.

jag älskar honom så jävla mycket att det gör ont.

det känns som att jag bara älskar honom,

och han typ,

bryr sig inte.

"åh, grattis pep, nu gråter du som vanligt. du är så jävla patetisk. hör du det? det är du själv som har skapat denna situation, så vafan lipar du för?"

jag vet som inte riktigt längre vad jag ska göra.

jag orkar inte andas,

men jag orkar inte sluta.

jag älskar honom.

/pep