Och än en gång har jag lämnat mitt hjärta i dina händer för att se det krossas, liksom alla gånger förut. Varför gör jag så, när jag ändå redan vet att det inte blir bättre? Jag vet ju att du kommer fortsätta precis som du gör om jag inte sätter ned foten. Jag har pratat med dig, men det blir fan inte bättre. Jag vet att jag är känslig, men vafan tror du? Jag håller på att bli "botad" från någonting som inte bara har varit en del av mitt liv, utan faktiskt ett bra tag nu, VARIT mitt liv. Tror du att det är så jävla lätt att släppa det, och bara börja om? Nej, man måste lappa över bit för bit, och försöka ta sig ur bitvis samtidigt som man fyller ut den tomheten med någonting annat. Men just nu sitter jag fast. Jag försöker ändra mina mönster och försöker lappa över med någonting annat, som kan få mig att låta bli, men likförbannat så hittar jag en anledning till att inte göra det jag ursprungligen hade tänkt.

Har hetsat 3ggr idag, har spytt lika många. Mår så dåligt. Jag mår så jävla dåligt just nu, jag är så ensam att hjärtat skriker. Att paniken och ångesten samlas i mitt bröst och trycker. Trycker som aldrig förr. Förut kunde jag träna bort det, men nu kan jag inte det heller. Jag vet inte vad som händer, men jag har tappat ALL kontroll. Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till, men jag kommer inte klara av denhär natten om den måste spenderas ensam, igen. Varför är det såhär? Varför måste jag, som brukade tycka illa om mänsklig närhet, HA den? JAg har så många frågor men jag får INGA svar. Jag vet inte längre vad som är upp, ner, ut eller in! Jag orkar inte mer nu! Jag förstår faktiskt inte varför. Jag vill bara inte leva men jag vill inte dö. Eller vänta nu. Jag vill faktiskt dö just nu. Då skulle ingen längre klaga, igen skulle kunna säga åt mig att jag har gjort någonting fel. Ingen skulle någonsin igen kunna säga åt mig vad jag borde göra. Men jag undrar vad som händer när jag dör. Hur ska jag kunna veta, och hur ska jag kunna välja om jag är villig att ge upp det jag har nu, för det som komma skall, som jag inte ens vet vad det är? Vill jag ge upp boyie, colgate och min släkt, för någonting okänt. Jag kanske skulle träffa dem igen, i vad som än händer sen, men tänk om jag aldrig mer skulle träffa dem. Aldrig mer i denna oändliga evighet?

Idag var jag in på apoteket och skulle köpa en tubväv som jag måste ha som handledsskydd, men tro på fan att jag failar och skaffar mig laxeringsmedel igen. 2 sorter denhärgången. 1 i tablettform och den andra i droppform. Och har knarkat det ikväll. 3tbl och 30droppar. Jag vet någon som kommer ha ont sen. Varför i hela helvetet väljer jag denhär vägen? Varför faller jag bara tillbaka och driver migsjälv djupare ner i skiten?  

If this is life, I don't want to be in it.

/p

Hets. Hets hets hets!

Det var inte okej.

Får inte hända igen.

Skärpning nu.

Kom även på att jag ska på uh idag.

Fördjävligt.

Ska göra psykologiska tester.

det känns typ.. udda.

och så ska vi lägga upp en plan för arbetet över sommaren.

Kommer förmodligen inte att äta så mycket, då jag får all min energi från solen.

Åh, jag vill bli smal.

Jag hatar uh.

HATAR!!

Just nu vill jag ha min pojkvän eller min bästa vän och en riktigt stor jävla kram.

Ska det vara så jävla svårt att förstå!?

/pep

Yey.

Nu har man dragit på sig blåskatarr också.

Underbart livet är just nu.

Jag har mensvärk, ont i varenda led i hela kroppen och kroppen vägrar sova.

Och när kroppen vägrar sova så vägrar jag att sitta still.

Så bara för att jag är sjuk syns eller märks inte det på mig,

annat än att jag går som en 70årig gammal tant.

Så jag har idag kastat mig på cykeln och cyklat 40min i regnet

varit ute på 2 30 mins promenader

och städat i nästan hela huset.

Så, mensvärk, blåskatarr och ont i leder.

Ska det verkligen få stoppa mig?

Nej! Verkligen inte.

Men fy, vad jag börjar känna mig svag nu.

Jag orkar knappt, men jag gör det ändå.

Kroppen vägrar sova och jag är i protest, och min mamma har börjat klaga igen.

"Sluta upp men detdär"

"Kom in nu! Du kan inte cykla mer idag, du kommer bli jättejättesjuk eftersom du har så dåligt immunförsvar"

"Om du tror att du kan bli smalare än vad du redan är så tar du fel!"

"Pep, vad FAN tror du att du håller på med!? Ställ dig upp!"

"Älskade gumman, varför gör du såhär? *snyft*"

Och jag har förbannat ont i magen.

Men fyhelvete.

Jag blir svagare, dem klagar mer, men jag går inte ner i vikt.

Det går bara inte!

Jag måste verkligen kämpa hårdare nu.

78.9 säger min spegelbild.

55.3 säger min mamma.

48.2 säger min våg.

18.5 säger mitt bmi.

Jag vill nå mitt mål.

Jag SKA nå mitt mål.

blir nog till att ta en powerwalk på 1.5 timme i regnet nu.

Önska mig lycka till.

/peeepppp