Jag tar mig tiden att prata med er bara för att ni tjatar på mig för att jag ska göra det. Men när jag väl gör det finns det så jävla mycket annat ni vill göra helt plötsligt. Och då sitter jag där med ångesten pulserande genom hela kroppen, och det gör så ont att jag bara vill skrika. Vad har ni fått ut av det. En mening. En mening som jag hinner säga innan ni kommer med lösningar. Det ni tror är lösningar rättare sagt. Ingen förstår, men det är inte så jävla konstigt när ingen lyssnar. Jag blir bara så jävla sårad. Ni säger att ni älskar mig och alltid kommer finnas för mig, oavsett vad. Men nu sitter jag här, återigen med ångesten som trycker in min bröstkorg och gör det svårt att andas. Ni lämnar mig när jag är som mest sårbar, när jag äntligen öppnar mig så blir jag bara sårad. När jag som mest skulle behöva mänsklig närhet från någon jag älskar, när jag vill ha en kram, en riktig omfamning, då lämnar ni mig. Sittande på en stol, i en säng eller vart jag än nu befinner mig. Varför är det så? Varför är jag så jävla ensam?

I love you, I really do, but I can't find enough room for you. Maybe we'll be toghether again, in another life. I can't breath with or without you.

/p

Stresspluggar.

Och just nu stressbloggar.

Blev så oerhört stressad så att jag spydde.

Känns bättre.

Men vet att det är fel.

Om man inte tänker kommentera innehållet i bloggen,

eller inte ens läst den.

Snälla låt bli.

Annars,

Kommentera gärna!

Det stärker!

<3

/pepsodent.

Idag har jag ätit sjukt mycket.

Mår så jävla dåligt.

Har käkat 3laxo.

Dock har jag inte spytt.

Men det blir en låååång jävla promenad ikväll.

Tror att jag ska bli ute i 2 timmar, gå runt HELA samhället.

Måste plugga.

Måste få MVG på Engelska nationella,

Måste få MVG på svenskan.

Måste hålla mig sysselsatt.

Baka någonting som jag INTE FÅR äta pga av gluten eller någonting.

Bara för att hålla mig sysselsatt.

Måste läsa, måste skriva dagbok.

Måste umgås.

Nej, juste fan, alla mina "vänner" lämnade mig när jag "blev sjuk".

Måste. Bli. Smal.

Jag är fan sjuk.

Jag är rädd för att jag kommer dö,

men kan inte sluta.

jag kämpar emot med varje nerv i mitt system,

men fan, vad det går utför.

thinthinthinthinthin.

/p

Okej, jag trodde att jag skulle dö inatt, helt allvarligt.

Jag låg i sängen och funderade mycket på lite olika saker, då jag känner att jag måste kissa, så jag ställer mig upp, och mitt hjärta slår typ 5 slag på tiden det brukar slå 2 slag, och jag hinner bara tänka att "jag dör nu" och sedan blir allting svart.

Idag blir det nog fasta.

Eller kanske soppa till middag.

Jag vet inte.

Jag mår dåligt.

Men jag ska bli smal innan det är korta shorts och t-shirts.

Och så måste jag sola också. Jag är ju vitare än ett papper.

Funderar på att göra lite ljusa slingor inför sommaren, så att man ser lite fräschare ut.

Vad tror ni?

/p