äcklig

tom

och ja,

jag vet inte

/ pep

Du är ett äckel, pepsodent. Du är sjukligt fet. Du är fet, ful, äcklig och värdelös. Ingen vill ha dig. Hör du det? HÖR DU DET!? ... SVARA!!

Ja, jag hör dig. Jag hör dig, ana. Jag hör dig ana och vet att du har rätt. Men vad mer begär du av mig? Jag har spytt tills jag inte längre kunde andas, och jag har tränat som en häst. Jag måste få vila.

Vila!? pfft! Vila gör dig fet, pepsodent. Visste du inte det!? Vill du inte vara perfekt?

Jo, det är klart att jag vill vara perfekt.

Dåså, släng bort dendär knäckemackan, drick en halvliter vatten och ta en promenad.

Men, ana, jag behöver ..

Här behövs ingenting. Du är fet pepsodent, använd dina fettreserver. Släng bort dendär nu.

Men ana...

INGA MEN!

Jaja, jag SKA gå. *slänger bort mackan och går mot hallen*

Jag känner mig som två olika personer.

Det gör ont.

Ondare än någonsin.

Drar mig mot jobbet nu, med en cigg i munnen.

Förlåt colgate

/pepsodent

Jag orkar inte kämpa mer nu. Förlåt colgate, förlåt boyie, förlåt S och förlåt H. Föråt alla som faktiskt bryr sig, men nu orkar jag seriöst inte kämpa längre. Nu har jag fått nog av att pressa i mig det hemska som alla kallar för mat. Jag tänker inte pressa i mig mat, för att sedan behålla det. Jag ska spy så mycket som jag kan efter att ha ätit någonting, men ska försöka att inte äta alls... Jag mår bara så jävla dåligt, och boyie säger som vanligt "aja, du gör som du vill". Mamma bara frågar när det ska bli bättre. Stjärnorna kommer med dagar av fasta dyka upp i kalendern. Vissa dagar går ingenting som planerat. Idag är en sådan dag, har inte ätit någonting, men ska på bio med boyie ikväll, vi ska se terror på elm street. Jag tror jag ska köpa en Cola Zero (<3) och sedan NO(THIN)G more. JAg ska fan inte äta godis eller någonting sådant. Och efter middagen kommer jag garanterat spy, och boyie kommer inte märka någonting, ingen kommer märka att jag blir smalare igen. Ingen har märkt någonting än. Dem kommer lägga märke till perfektionen, som innfinner sig vid 45 kilo. och sedan kommer drömmen vid 43. Dit ska jag, till att börja med. Jag ska lyckas gå ner till mitt Mål på BMI 14. Det är det absoluta slutmålet. 

Jag vill få bort fett på nedre delen av magen, insidan lår och överarmarna.

Är det någon som har något bra tips?

Kommentera isådanafall!

/popepsodent 

Vet inte riktigt hur jag ska förklara... Hatar mig sj samtidigt som ja inte bryr mig. Men avskyn mot att jag utan att tänka nyss åt en hel hemmagjort hamburgare och saft till de... Varför? Varför gör jag såhär mot mig sj? Har inte kunnat Sry upp de heller då jag vari ute med klassen, den äckliga vidriga, otroligt dåliga klass jag går i... Vad gör jag här? Detta ställe gör inge annat än att uppmuntra mig till mina ätstörningar... Igår... Brakade med älsklingen som fan... Å denna Gg var de faktiskt han som börja. Va as jobbigt... Åt i hetsen för första Gg på flera dagar mat. Åt en stor portion makaroner... Mådde så dåligt över de att jag genast gick in på toan och spydde upp de... Iaf så mkt jag kunde.Har svältit mig sj sen jag kom hit... Å de har vari så grymt underbart. Men nu... Har jag ätit en hel äcklig hamburgare... För att mina lärare inte ska fatta hur jag här de... Längtar hem... Vill hem och kunna må bra igen... Men är fast här en hel vecka till... En hel vecka bestående av att gråta mig sj till sömns, undvika mat och sova. Blir även att packa ihop lägenheten och gör klart allt plugg. Hatar detta...Vill Spy...Å pep, jag vet du inte vill av jag ska ha de såhär... Men ärligt vinner jag ingenting på att sluta... Å Pojken min bryr sig inte längre. Jag får göra som jag vill... Inte ens när jag hade min ångest attac inatt brydde han sig... Känns som mitt liv går utåt/Colgate

Det har blivit 2 riktigt långa promenader idag.

Min cykel vill fan inte funka!

Jag blir så jävla förbannad.

Och så ska jag träffa S senare.

Jag vet inte om jag vill egentligen,

Men vad gör man inte?

Vill vara med boyie.

Vill, vill, vill.

men han vill inte som jag vill...

*sad*

Han kan få mig att må så himla bra, som att ingenting kan förstöra mig,

Men samtidigt kan han få mig att må så oroligt dåligt, som att jag vill lägga mig ner och bara dö.

Bara sluta andas, för att det är så det ska vara.

Just nu känner jag mig bara äcklig, äcklig, fet, ful och värdelös.

Värdelös, värdelös, värdelös.

/pepsodent

Idag har jag promenerat i 1timme och ska snart ut och cykla i en timme,

Har ätit 1,5 hemmagjorda hamburgare idag. Känner mig så äcklig.

Verkligen verkligen VIDRIG!

Hoppas att det inte syns på vågen...

/pep

Jag orkar seriöst inte med det här.

Ig på nationella provet idag.

Kunde helt ärligt ingenting.

Dock börjar jag bli smalare.

Jag gick upp till 49.9,

men nu. 48.4

Jag kan inte hjälpa att jag älskar att se min ryggrad i spegeln när jag böjer mig framåt, och revbenens allt tydligare konturer, att jag kan ta ett ordenligt tag om mina nyckelben, att se mellanrummet mellan mina lår bli större..

Det ska bli stort, större, störst.

Jag ska kunna se mina revben och höftben tydligt när jag står upp.

Jag ska bli smal.

För trots allt, "Gud" gav oss ben och innanmäte, men fettet har vi själva satt dit, så jag tycker inte att det är mer än rätt att återställa kroppen till dess naturliga tillstånd, som "gud" skapade oss. Skinny.

Jag kämpar, men nu ger jag upp. Jag låter Ana/Mia ta över mig igen.

Jag försöker ju knappt ta kontrollen, jag bara låter det vara. Jag är inte ens hungrig längre. Nu har jag knappt ätit någonting på 3 dagar.

Jag är alldeles skakis och yr, det känns som att luften håller på att ta slut nu.

Och jag fryser, fryser i denna värme, (ångestfrossa, typ)

Ångesten håller ett fast grepp om mig, och pulserar runt i hela min kropp, så påtaglig att jag bara vill skrika. Tror jag ska ta en cykeltur och ställa mig någonstans och bara skrika. Skrika tills mina lungor är tomma. Skrika tills min röst inte pallar mer. Och spy, spy upp alla inälvor och skära bort allt fett. Skära långa strimlor och lägga dem på vågen, för att se hur mycket fett jag har på kroppen.

Jag ska aldrig mer dricka alkohol, jag ska aldrig mer ta piller jag inte borde ta (ångestdämpade,antideprissiva,minskande av blodfetter), jag ska aldrig mer äta godis, jag ska aldrig mer äta glass, jag ska aldrig mer äta mer än 2 ggr om dagen, jag kommer aldrig bli migsjälv igen. 

Boyie sov här i natt.

Jag fick ångest och började få svårt att andas.

Jag vet att han var vaken, för han frågade var det var.

"ångest" blev mitt svar. Han sade jaha, och vände sig om.

Jag reste mig upp och började panikartat fumla på mig kläder och han frågade vad jag gjorde.

"ut, jag måste ut"

Så jag gick ut.

Ut och tog cykeln runt byn.

Ringde colgate och försökte förklara hur det kändes.

Igår var jag även ute och cyklade tidigare på dagen och sprang i sanden,

pga av ångest.

Jag vet inte vad som händer, men ångesten är starkare nu än någonsin förut.

Jag har tappat greppet och nu faller jag.

Jag rasar neråt.

Och så ska även min vikt göra.

Colgate.

Kämpa, för min skull.

Gör inte såhär mot digsjälv.

FÖR MIN SKULL.

Jag vet att jag inte kan använda i detta sammanhang.

Men för min skull, kämpa emot.

Det här är inget liv du vill leva, och det vet du.

Så snälla, vänd ryggen åt dessa problem.

Jag vet att det är mina tankar som har framkallat detdär hos dig.

Och försök inte förneka det.

okej, dem har alltid funnits där, men jag utlöste dem.

Och snälla, jag skulle inte klara av att se dig såhär.

Jag mår bara fördjävligt dåligt.

Och jag orkar ingenting längre,

är det det liv du vill leva?

nej, nu ska jag cykla.

/pepsodent

Update: lägger upp en bild på mig. såg ut sådär när jag låg ner.

Bilden tagen för ca 3 veckor sedan.

Nu gör det inte lika ont i magen längre..

ganska skönt...

MEn åt mat igår.. ALLT FÖR MKT!

Pasta och bacon.. fatta inte varför.. fick ngn impuls som

jag dumt nog följde...

Men har inte ätit alls ida, inte ens min chokladbit..

den bli ikv.. Den och cola zero <3

Pratade med älskling om min matstörning igår

lr han pratade med mig...

Han va inte alls nöjd och under sommaren vill

tvinga mig att äta...

Jag blev inte nöjd.. inte alls!

Han e orolig..

Han verkar bry sig vist  om jag vill gå ned,

att ljuga för han är inget jag vill.

'det skadar vårat förhållande..

å det är det som betyder allt för mig...

så vet inte riktigt vad jag ska göra..

för vet om han vill tvinga i mig mat..

så kommer jag börja ljuga för han med...

Vet pep att jag inte ska göra såhär

vet att du bli sur på vet

Å vet hur mkt du kämpar

just nu ids jag inte bry mig..

utan låter allt läggas på skolan då jag

nu troligtvis börjar få magsår pga att jag hatar skolan

låterdumt men de e sant..

att vantrivas så hårt som jag gör här..

många mil från dig och älsklingen tär så hårt!

vet inte vad jag gör.. vet jag orde sluta,

men som du sa.. Älskar just nu att avstå mig sj från mat...

Höftbenen som sticker ut när man ligger och magens insjunkade känsla.. att skulderbladen syns och rvbenen visas..

bättre änsla finns inte...

Vad är det som händer med mig?

De e vad Älsk fråga igår "va hände med min starka flickvän?"

Jag vet inte blev mitt svar..

För just nu fattar jag inte vad som händer..

I'm lost in the storm...

/ colgate